"My head's under water, but I'm breathing fine". Att jag ska våga öppna mig för någon som jag gjorde för honom, finns inte i min värld.. Det känns nästan omöjligt att jag en dag kommer känna mig älskad som jag gjorde när han höll mig i sin famn. Det var något äkta, trots att jag ofta kände mig väldigt sviken. Att brottas med sina oklara känslor är det svåraste, jag kan inte längre tänka klart när det kommer till vad jag känner. Är så förvirrad..

Jag försöker verkligen göra allt i min makt för att bara umgås med vänner, tänka på annat och ha kul. Det är liksom ingen slump att jag sex helger i rad har festat med människor jag mår bra av att ha runt omkring mig. Det är sällan lätt att vara tonåringar, så många ups and downs som livet bjuder på.